det finns en fara i att aldrig hitta vägen, men det finns nåt vackert med att vandra den ändå.

Det är vår, och varmt. Och fullt med folk på stan, jag har köpt nya solglasögon och gömt mig i dom hela dan. Är du kvar? Där du vaa, jag har slutat gå förbi, det är nog bäst för båda, om jag försöker låta bli. Jag önskar att jag var en sån som inte tänker alls.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0